www.plejaderna.se

Åter till plejaderna.se      Åter till Fiskesidan

Fröja 2011

 

2011 års fiske kan sammanfattas med 50% kanonfiske och 50% trögt fiske. Med facit i hand så verkar det som om naturen har inrättat detta ganska finurligt. Vi fyllde nämligen kvoten exakt denna gång också. Hur hade det sett ut om vi hade haft fördelningen 75/25 eller 100/0?
Ja jag är då väldigt nöjd med resultatet i år. Och jag tror de övriga instämmer. Åtminstonde en till i besättningen, ni kommer

förstå vem.

Fredag 29/7

I år blev avfärden senare än väntat. Först vid 09.30 kom vi iväg på riktigt. Med lite gissanden och antaganden så skulle det innebära

ankomst till Titran runt 19-20.

 

I år hade jag två och ett halvt fiskespö med mig. Spöhandtaget på ett av spöna var försvunnet. Troligen glömt i rorbuen i fjol. Av den

anledningen fanns det ett litet hopp om att den skulle bli komplett igen bara vi kom fram.

 

Under alla år vi åkt till Norge för att fiska har vi stannat till på OK i Sveg. I år blev inget undantag. Här blir det lite resegodisproviantering

och det hinner också slinka ner en snabb bensinstationslunch med pulvermos innan vi fortsätter färden. Mums.
Nästa anhalt och stopp blir Funäsdalen där bilen ska få sitt. Även om bensinen kostar dryga 14 kronor i både Sverige och Norge så har vi

ju växelkursen som hävarm på norska sidan så det är lämpligt att tanka fullt just här.

Ja, inte bara bilen fick sitt, det slank visst med ytterligare lite resegodis också.
Tredje stoppet är vid Eidet bru intill Eafossen. Här brukar vi dricka en kopp medhavt kaffe och något tilltugg till. Dock inte år. I år blev

det en slät kopp köpekaffe som för övrikt Hurtiggutten bjöd på. Man tackar.

Fjärde anhalt är Melhus där vi tar oss en rejäl middag på restaurang Høvdingen. Som nämnts från tidigare år, ett klassiskt stopp vid det

här laget. Snudd på tradition.
Och efter ytterligare ett kort stopp i Orkanger så anländer vi, lite stela, lite trötta och lite sent, Titran och Stabben Rorbuer.

Hur mycket klockan blev? Det ju redan spekulerats om ovan.

När vi träffar stugvärdinnan passar jag på att fråga om mitt spöhandtag hade hittats efter att vi lämnat i fjol. Tyvärr blev svaret negativt

och hoppet om ett komplett spö övergår till planer om i vilken djuphåla jag ska sänka den kvarvarande spöhalvan.

Lördag 30/7

Om inte klockan visade helt galet så klev vi upp helt galet denna den första fiskedagen. Uret var 05.00 när reveljen gick.

Det är tidigt det, en semestermorgon.
Men det är nu så beskaffat med fiske att i sängen nappar det inte. För att det ska nappa och ges någon, om än liten, chans till fisk så

måste man faktiskt i båten och ut på sjön och släppa ner en pirk i vattnet då och då. Det bara är så.

 

 

Redan det första nedsläppet gav fisk. Inget stort. Inget nytt. Men fisk. Och först räknas!

Då det endast var småsej i stimmen vi träffade på så bestämde vi oss för att gå lite längre ut. Det visade sig vara ett bra "bestämde".

På det andra nedsläppet sög det till rejält i spöt. Då jag inte hade mitt "spett", av känd anledning, så bockade spötoppen på det

alternativa reservspöt rejält.

Här vankades det fisk av något större kaliber. Fast det säger man ju inte. Det kan ju vara en rygg-, stjärt- eller bukkrokad fisk och även

dom känns väldigt stora men ger ingen direkt positiv kredit hos övriga i besättningen.

Efter en förhållandevis kort strid kommer så en kveite upp till ytan som enkelt tas ombord av vana Hurtiggutten. 13.5kg kveite! High Five! Myslördag. Störst räknas ju också!

 

Annars var resultatet magert under förmiddagen. Vi drog oss därför åter inåt land för att leta. Efter skannande med kurs åt alla väderstreck

hittade vi så på ett sillstim i sundet mellan ön och fyren Slettringen.
När sillen kommer in så följer jägarna deras väg. Dom simmar lite strategiskt under stimmet för att därifrån göra utfall. Eller anfall. Om det

då kommer en pirk, som ju är förvillande lik en sill (sic!), farande mitt framför ögonen på dom, ja då får man ett hugg, det kan man gott

räkna med.
Och på hugget följer en eller kanske flera torsk eller sej med upp. Eller bleka.

Så gick det till när vi blev nöjda med dagens summerade fångst. Och nöjdast av oss alla var jag!

Väl förtöjda vid bryggan så säger sig Hurtiggutten ha löst mysteriet med mitt försvunna spöhandtag. Det visade sig nämligen att det i

hans ännu inte uppackade spöstrumpa verkar finnas mer än bara det spö han förväntar sig ska finnas där. Examination ger vid handen

att det är mitt saknade spöhantag. Gäss! Sinnesfriden återställd. Planerna om djuphålor raderade. Tack Hurtiggutten för trygg förvaring.

 

Till middag bjuder Struten på stekt hälleflundra. Det ni. Och Hurtiggutten bjöd på snaps till våra numera klassiska visor om fiskarna,

denna gång om Kveiten. Tack båda. Skål!

 

Söndag 31/7

Jojo, inte lika hurtiga denna morgon men vad gör väl det när man redan noterat personbästa.Och det är ju ändå semester.
Idag stod det kummelfiske i ruttplanen. Vår vän Jarl med delar av familjen skulle med. Och deras bekanta, våra grannar i lägenheten intill.

Mellan 07.30 och 08.00 skulle vi iväg. Det blev lite senare.
Vi stannade först till utanför sundet vid Slettringen för att fånga lite bete bestående av makrill, sill och småsej.
Till vårt kummelställe är det ca 20 minuters gångtid om vädret är fint och båtmotorn går rent.
På plats började så ett spektakulärt fiske. Vi drog upp kummel på kummel på kummel.
Facit blev:

Hurtiggutten 9.5 kg, personbästa, samt 9 kg

Mäskar'n 8.0 kg, personbästa

Lubbe (till höger) 7.0 kg, personbästa

 

Fantastiskt. Riktigt riktigt roligt. Tyvärr i virrvarret vägdes ingen av Strutens fiskar men han satte garanterat personbästa
även han.
Och för Hurtiggutten var det ju dessutom en ny fisk att lägga till loggboken.

 

Vid ett tillfälle när vi var som mest på hugget (öh!) och Struten vevade upp en fisk i all tysthet så föll det sig inte bättre än att fisken

krokade av alldeles innan den kommit upp till ytan. Tyvärr för fisken, så var dess simblåsa på Strutens sida så efter en kort stund så

kom en kummel uppflytande en bit från båten.
Bara att starta motorn och försöka borda fisken för att lyfta den ombord. Men det visade sig vara svårare än beräknat så Struten fick

svinga sin huggkrok så hårt och besinningslöst att den rätt som det var for ur näven på honom.
Plötsligt blev det alltså mer än bara fisken att borda!

 

 

 

När vi inte drog upp kummel drog vi istället upp kolja, vitling, torsk, sej, sill, makrill och hågäle.
Och hör och häpna; ingen lubb! Hur det gick till är en gåta som man bara kan spekulera i. Sannolikheten för att en
händelse av denna karaktär ska inträffa är normalt oerhört liten eller mindre ändå, men steg faktiskt vid tiden för detta
fisketillfälle till visshet. Förbluffande hur det kan vara att vara fiskare.

Hemfärden rattades av Struten medan jag skötte navigering och gasreglage. Vilket radarpar, som kapten och styrman.

 

Under fileteringen fick vi nyfiket och närgånget besök av måsarna. Som tack

för titten så välte dom ut min avslappningsgrogg och spillde lite träck på Hurtigguttens huvud. Jojo, det är till att tacka!

 

Efter filetering och paketering bjöd Struten på stekt sill. Fantastiskt gott. Till sången om fiskarna så stod Hurtiggutten för det lite starkare.

Tack båda. Skål!

 

Måndag 1/8

Vilket väder! Kan det bli bättre?

 

 

Denna dag hittade vi sillstim. Och det ger resultat direkt. Bra storlek på sej och torsk.

Och antalet var det ingen som lät sig nedslås av. Så här är fiske när det är som roligast.
Redan vid lunch hade vi två stora baljor fulla med fisk så vi styrde åter till basen där vi fileterade och paketerade och frös in.

Att fiska sliter på kroppen men är en lisa för själen. Vi tog påpassligt nog en passande och välförtjänt paus.

 

På eftermiddagen åkte vi åter ut för att ta vid där vi slutade; storfiske. Men ack, att vara fiskare betyder inte alltid att det bara är
att åka ut och håva. Inte ens om man är en erfaren och van fiskare.
I alla händelser fick vi ihop så det räckte till en middag. Och det var lyckosamt eftersom all annan fisk redan låg i fina platta paket i frysen.

Denna eftermiddag bjöds det på fisksoppa tillredd av Mäskar'n. Smakutlåtande och betyg överlåtes åt övriga i sällskapet.
Till detta serverade Hurtiggutten huttar och vi sjöng en (nåja, några) visa för sejen och torsken. Och ytterligare en. Skål!
En liten detalj i sammanhanget var att vi fått önskemål om att låta dörren stå öppen när vi sjöng våra snapsvisor. Troligen gillade
grannarna våra väl avstämda och tonsäkra stämmor.

 

Tisdag 2/8

Åter en morgon som ska synkroniseras med grannsällskapet. Idag ska vi ut till kveitestället. Nu ska personbästa och kanske t.o.m.

rekord slås. Är förhoppningen.
Men ack, det fungerar inte så. I vår båt landas minsann ingen kveite. Istället görs det i Jars båt. Hans dotter vevar upp en hälleflundra

på 16.5kg. Det är ju 3kg mer än vad min vägde. Ånyo kryper missundsamheten på. Men grattis! 16.5kg grattis!

 

Vid pass efter middagstid tog vi bilen och rattade till Nordskaug för att komplettera det som började sina i förrådet.
Och tro det eller ej men det slank med lite choklad och en glass också. Lite får man unna sig när man sliter hårt och samtidigt är på semester.
Väl åter åt vi middag som Struten tillagat, Strutens Special. Som alltid väldgt gott och uppskattat. Och till visorna om fisken
och maten serverades nästan valfri stänkare av samme man. Dubbelt tack. Skål!

 

 

Efter en liten tupplur for vi åter ut på havet, denna gång i förhoppningen att fånga makrill. Men innan vi tog oss an den uppgiften så

satte vi ut en hemmagjord vertikallångrev. Här skulle landas Uer var tanken. Tio krok agnade med färska, fint skurna, sejstrimlor. En rejäl

tyngd i ena änden av linan och en dunk i den andra skulle säkra vår ingenjörsmässiga anordning. Först tyngden, sen den agnade kroken

och till sist en dunk. 120m lina ute. Klart.

Så for vi och letade makrill. Inget stim på lodet. Inget stim i närheten av våra tackel. Inga stim alls, dvs inga makrillstim heller.

Ingen makrill helt enkelt.

Efter en och en halv timme tröt uthålligheten och vi ställde kurs mot koordinaten för vår hemmagjorda vertikallångrev.
Alla höll utkik efter dunken och det spanades koncentrerat åt alla håll och väderstreck. Men ingenstans gick den att finna.
Så efter en bra stunds letande och draggande så fick vi krasst konstatera ett misslyckande.
Efter det konstaterandet satte diskussionen igång om vad som hänt med vår hemmagjorda långrev. Teorierna var många och teoretiska

och ibland rent av spekulativa men det hjälpte föga. Borta var den.
Nästa år kommer vi med en förbättrad kontruktion. Garanterat.

 

Onsdag 3/8

Högst ovetandes om vad som skulle komma att inträffa denna dag klev vi som vanligt upp vid ordinarie tid, gjorde det vi
brukar och åt frukost, fixade fikat, tog på oss overaller och embarkerade båten.
Vi for omkring lite planlöst men med stort fokus på olika grundtoppar och letade men hittade inga intressanta eller
fixerbara stim. Efter en stund åkte vi ut till en 40-meterstopp och sänkte våra pirkar bara för att om man nu ska få någon fisk när man är
på fiskesemester så måste pirken vara i vattnet. Ju.
Döm om allas förvåning när det mest osannolika som nästan inte kunde hända hände. Struten landar en kveite!

 

 

Sannolikheten för en sådan händelse är så liten att den nästan är försumbar och troligen inte hände fast den ju faktiskt
gjorde det.
Vi lyfter på fiskemössan för Struten som nu äntligen blev av med struten. Grattis.
För den vetgirige kan nämnas att fisken vägde 7.5kg, ett personligt rekord och en ny art för honom. Dubbelt grattis.

 

Till middag serverades Lubbe Special av Lubbe själv. Väldigt gott. Och åter serverade Struten en kula till sångerna om fisken.

Tack till båda. Skål på er!

 

Torsdag 4/8

Så var det åter dags att synkronisera avfärden med grannarna. Det var kummelfiske som stod på agendan igen och denna gång ville dom

iväg tidigt så det var att kliva upp rejält före det.
Denna den sista fiskedagen bjöd vädret på lite skurar och allmänt låg temperatur. Lägg till det att det inte gav önskat resultat i våra ansträngningar och vi tappade ånyo uthålligheten. Iväg till andra ställen och irrade och resultatet blev än magrare.

Sannolikt var det just den klena strategin, att inte vara uthållig, som gav det än magrare resultatet.

För dom stod ju där, dom var bara inte riktigt på hugget just då.

 

Summerar vi dagen så blev det ändå några vitlig och någon torsk. Middagskvantitet. Matkvalitet. Livskvalitet.

Och till den middagen serverades vitling. Kock var Slumpen(*). Och väldigt gott var det. Och en lilling blev det också till varianten på sången om fisken som inte nappade. Skål.

 

 

 

 

 

 

 

(*) Denna kväll döptes Struten om till Slumpen. Flera skäl finns.

 

 

Fredag 5/8

Så var fiskeveckan slut för denna gång. En veckas lisa för själen har kommit till ända. 358 dagar kvar.
Vi packar fisken i frigolitlådor och den får precis plats. Ett paket till och vi hade måst smuggla vilket vi inte gör. Ibland vänder

fiskelyckan vid exakt rätt tillfälle.

Återresans första anhalt är Orkanger där vi så klart köper på oss lite morrpölse. Andra anhalt är Funäsdalen där vi äter en sen lunch

eller en tidig middag. Väl åter och urpackad kontrollerar jag att spöhandtaget är på plats. Jepp.

På gjensyn!

Åter till plejaderna.se      Åter till Fiskesidan


www.plejaderna.se © 2011 plejaderna.se is hosted by one.com